I upplösningstillstånd gick jag och gjorde teoriprovet för körkortet. JAG KLARADE DET! Inte med bravur kanske. Men jag klarade det i alla fall och är så jävla nöjd. Firade med en fullkornsmacka och jordgubbste på stan. Man är väl en riktig festprisse.



Syrran köpte Prinsessan-på-fjärten-pruttlera. Då skrattade vi gott timmar.

Stör inte. Pluggar faktiskt trafikteori. Hehe.



Katten satt på min axel hela tiden när jag pluggade.



Sen ville hon klättra på huvudet. Jätteroligt tyckte hon.

På bussen hem idag började det ringa högt. Det ringer ganska länge och efter ett tag svarar en gubbe.

"Ja-aA hallå?...Ja jag tyckte väl att det lät konstigt här. Ja jag har köpt havregryn. Och tändstickor. Ja, hej då"

Så gulligt med äldre som inte fattar att det faktiskt är deras telefon som ringer. En gång när jag åkte moppe hörde jag musik. Jag vred mig bakåt och kikade på husen för att se om någon hade fest. Näe ingen. Jag fattade inte att det var min mobil i ryggsäcken som ringde. Jag fortsatte bara åka och nynnade med musiken som konstigt nog följde efter mig.

Ska på ett bodypump-pass ikväll. Jag är lite nervös för jag vet inte vilken vikt jag orkar. Lättaste säkert. Det var så länge sedan jag var på ett pass. I bästa fall viker jag mig dubbel, lägger mig i fosterställning och genomlider en svår och plågsam död i en liten sjö av svett. Men vad gör man inte för lite muskler.

Shoppade second hand med dem här + två till idag. Gjorde finfina fynd. Vi översatte alla skyltar och varandras namn på sjörövarspråk. Syrran kom på ordet stångpopp. Jag vet inte vad det betyder. Kan betyda vad man vill. Vi skrattade åtminstone gott åt det. Jag blev så himla glad när jag hittade två teskedar idag. Jag samlar på en speciell bestickserie..så himla töntigt. Än så länge har jag en miljon teskedar, en gaffel, en kniv, en tårtspade och salladsbestick.

Hallå!
Jag har varit på finlandskryssning med sommarjobbsgänget. Helt knäppt bra avslut på ett litet ynka säsongsjobb. Kom hem sent igår. Idag satt jag och Maja på ett cafe i 5,5 timmar och pratade. Vi hann bli hungriga igen och gick till ett nytt ställe och åt igen. Hehehehe.



Sofie och Rickard. Tog hundra år att åka bussen till båten.


Jag är turistig á la Titanic style.

Linnea också!






Fotade inte särskilt mycket. Man varken orkar eller har tid med sånt. Men hade superkul och det var alldeles sådär finlandskrysseaktigt som sig bör, med diverse bravader och krossade hjärtan. Hehe.

Idag diskuterade mamma vid matbordet om hur ungdomar går runt och blir daltade med och lever i någon slags låtsasvärld där man gör vad man känner för.

Mammas sambo - Vadå? Är inte det här Narnia?
Mamma - Nej
Mammas sambo - Eller nej. Jag lever i Husqvarnia!


Han är röjare. Eller vad det heter. Skogsröjare. Sågar ner saker i skogen med en sån(tror jag):

Jag gjorde till och med ett julkort till hans jobb förra julen. En röjmaskin i silver med lite glitter!

I Top Model brukar tjejerna vara sånadär som ska rädda hela världen. Åh ja, alla sjuka barn - nu kommer vi. Deras modellkarriär ska höja fattiga människors levnadsstandard. Sen gråter de lite, Tyra gråter och håller med sin mörkhyade "syster" och sen får tjejerna improvisationsposa till orden begär, lust och sexighet. Sen får de skäll för att de inte tog för sig ordentligt, "and the last person who have the chance towards becoming americas next top model is...", också får 10 olyckliga tjejer åka hem. Sen har både förlorarna och vinnarna glömt bort alla stordåd de skulle uträtta för världsfreden. För nu ska vinnarna till Malaysia och kravla runt på sandstranden med en fotograf i nyllet. Förlorarna åker hem igen och fortsätter jobba på mataffären eller som lokalvårdare.

Jag blir också en såndär hjälte ibland. Jag vill fan inte bygga hyddor av bajs i Afrika. Däremot åka till fattiga barnhem och hjälpa handikappade barn som blir misshandlade. Kämpa för homosexuellas rättigheter. Jag byter hela tiden inriktning. Ena sekunden läser jag en hemsk artikel i Aftonbladet och vill kämpa för sjuka människor i Sverige, nästa dyker ett reklamblad ner i postlådan om utrotningshotade söta djur och plötsligt ska jag leka djurhjälte i djungeln.

Det är så svårt. Man vill hjälpa till men vet inte hur eller vilka man ska hjälpa. Det slutar alltid som för tjejerna i Top Model, man pratar om världsfred men glömmer bort det i samma stund som man hittar något mycket roligare att göra. Nu ska jag fila fötterna och noppa ögonbrynen - för imorgon ska jag åka på kryssning!

Jag är som en jävla kärring, eller mer gubbjävel, när det gäller Google. Det som tynger mig är den lilla, smidigare, extrarutan uppe i kanten. Ett mini-Google. Jag tycker inte om det! Nej! Det känns inte bra. Inte bra alls. Jag skriver alltid in www.google.se i addressrutan, väl medveten om att Google redan finns till mitt förfogande. Den lilla rutan är redan redo att användas, ja! Men nej. Suck och stön. Det blir inte samma sak! Det känns inte på riktigt. Exakt samma känsla som pappan i ketchupreklamen, "Va är dehär för nytt?", och sneglar med onda ögat mot etiketten. Jag kastar ett öga på mini-Google och tänker att ska jag Googla så ska jag Googla på riktigt. Som en riktig tjurgubbe som åker ner på byn och betalar räkningarna och har vänner som osar jaktstuga och baksnus.

En gång Googlade jag till och med efter Google i den lilla rutan, för att komma till den riktiga sidan.

Kollade på Vakna med The Voice i morse. Det var någon fåntratt som gäst. En brat på äldre dar. En tvättäkta moderat. För han var det en synd att förtidsrösta. I hans familj var det visst en tradition att rösta och sedan gå hem och diskuera valet vid middagsbordet. Helst klär han upp sig i tweedkavaj, och om det är lite ruskigt väder gärna ett par manchester till.

Jag fick skjuts av mamma till biblioteket idag, för att förtidsrösta. Mamma väntade i bilen i sina bruna långkalsonger och stövlar. Jag klädde upp mig i ett par gamla slappa shorts, en second hand-kofta och tennisskor. Jag hade fortfarande inte bestämt mig för vilket parti. Bestämde mig på plats. Landsting, kommun och riksdag. För alla tre röstade jag på Socialdemokraterna.

När vi kom hem igen tog jag och mamma oss en varsin mums mums. Jag för att fira mitt första val. Mamma för att det var gott.


Sen läste jag det här: http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html
Och nu i efterhand bestämmer jag att jag även firade ett bra val av mig!

För ett tag sen köpte jag tandblekning på tradera. Jag skulle få ett bländande leende, oh ja. Bling bling, here I come. Så vita att jag skulle kunna matcha mina nya tänder med en jetsetklocka på handleden, transparent blus och en stilren kavaj med upprullade ärmar. Exalterat rev jag upp paketet, smälte plastskenorna i en kastrull och formade dem efter mina tänder. Inte för mycket blekmedel i skenan stod det i instruktionerna. Jag smetade försiktigt ut geggan och tröck upp i munnen.
Fan vad snygg jag blir, tänkte jag. Tills tandköttet började brinna. Det sved och värkte och jag trodde att jag skulle dö. Spottade fort ut geggan i kastrullen och sköljde med vatten. Som att skölja munnen med vatten efter munskölj. Åh, det var hemskt. Jag ställde mig framför spegeln i badrummet, lyfte på läppen och såg till min förfäran att tandköttet till skillnad från tänderna blivit ungefär fem nyanser ljusare. Fan. Helvetes jävla skit. Jag började nästan grina. Och jag grinar inte ofta. När jag höll på att tappa håret för nåt år sedan efter ett antal blekningar kunde man däremot tro att tappat högerarmen, men det är en annan historia.

Förbannad stoppade jag ner alltihop i min låda i hallen. Aldrig, aldrig mer bleka tänderna, tänkte jag.

Nu sitter jag här. Lyssnar på tysk musik, har mens och känner mig ful. Svett luktar jag också. Jag klickar mig in på jäkla Natalie Karlssons blogg på Kanal5.se och möter tänder 2 die 4. Jag tänker, om jag ändå skulle prova..igen? Kanske? Eller? Så farligt kan det väl ändå inte vara.

Idag blev det en exotisk kycklingburgare till middag.

Hallå. Nu ska jag åka till arbetsförmedlingen. Ska träffa en jobbcoach. Ska säga att jag vill leva på att blogga. Hehehe.

Min tandborste längst till höger. I ett Ice Age-glas. Heheh.

Något som gör mig jävligt förbannad på morgonen är att tvätta ansiktet. Det rinner alltid vatten längs armarna så att tröjärmarna blir blöta. Det allra värsta är när jag tvättat håret på morgonen, då slår turbanen i glashyllan och jag kommer inte närmare än typ en halvmeter från vattnet. Då droppar det dessutom vatten på fötterna och skvätter ta mig fan överallt. Och det värsta som finns är väl ändå blöta strumpor.

Man får vänta tills jag ätit min yoghurt, målat fransarna och bytt strumpor. Sen kan man prata med mig. Tills dess: Stay off.

Mammas sambo har en årlig ballongtradition för sig. Han köper en heliumballong på marknaden, skriver ett meddelande, stoppar i ett plastfodral och skickar iväg med ballongen. Allt detta sker med fördel mitt på åkern framför vårt hus.




Han håller ett kort tal och släpper högtidelsefullt iväg ballongen.


Vi har aldrig fått något svar. Men likväl väntar vi varje år med spänning!

Marknan' är i full gång i stan. Ballonger i olika former överallt. Fick en rosa delfin i ögat.

Bland annat på grund av sånt brukar jag undvika marknaden. Men jag och mamma var tvugna att införskaffa de vanliga sakerna, 14 par strumpor för 100 kr och en ballong.

Jag är inte en så snål människa att jag torkar mig med bara en ruta toapapper och därför platsar i Outsiders. Men vet ni hur mycket yoghurt det finns kvar i förpackningarna när man tror att det är slut? Hur mycket som helst!

Det var ett jävla tjat på mig och min arbetslöshet. Men idag är jag i alla fall officiellt arbetslös. Gick till arbetsförmedlingen och fick en massa papper och informationshäften av en tant som påminner om tanten på trafikskolan. Kort och satt kvinna runt 50, vänlig men bestämd ton. Jag kan flytta var som helst förutom mer norrut i Sverige, till Kina eller Mellanöstern, sa jag. Hon fyllde i och bockade för i sin lilla dator.

När de frågade om jag hade fullständiga gymnasiebetyg sa jag "Ja". "Ja, men vad bra!". Bra? Är det BRA att ha klarat gymnasiet? Det kändes som att jag fick beröm.

Sen satte sig en tjej bredvid. Hon var dålig på svenska, hade hoppat av gymnasiet och kunde inte engelska och hade inga erfarenheter. Då kände jag mig som arbetslös 2.0. Hon 0.1.

Min äldre syster kommer undan med mycket bara för att hon är söt och förståndshandikappad. Hon är världens goaste och snällaste människa. Att bli sur på henne är som att bli sur på Bambi.

Igår kollade vi på Idol. Jag satt bredvid henne i soffan och hon släppte världens äggmök. Hon lyfte därefter på rumpan och viftade prutten mot mig med handen och skrattade.

Det var bara att tacka och ta emot. Hade det varit min normalstörda syster hade däremot en brutal hämnd varit på sin plats.


Mina fina syster som tycker att du är helt koko! Foto: Jag

Jag är inte intresserad av mode, framför allt inte herrmode. Men råkade googla mig till en killmodeblogg som var så söt. Så får man väl kanske inte säga, klassas kanske som förnedring i bloggvärlden, vad vet jag. Men jag blev lite fnittrig när jag såg bloggnamnet "Killarmedkoll". Det kändes så himsla skolgårdsaktigt. Som min gamla klasskompis Kickan, som var en attention whore utan dess like i mellanstadiet och startade alltid en massa tjejband som hette "Wild cats", "Tiger hearts" o.s.v. Girlpower! Det gulliga är att det är en kille, och han har minnsan också koll!!

Nu ska jag ligga i sängen och blippa på datorn och sen sova utan att borsta tänderna. Måste ju leva upp till min roll som eländig arbetslös.

Nu är jag arbetslös. Jag har diskat min sista disk, småätit min sista ostskiva, serverat min sista paj, på mitt sommarjobb. Det känns helt otroligt skönt. Mest för att det är en sjuhelvetes resa att ta sig dit. Så är det väl att bo på landet. Men vad fan nu då? Jag funderar mycket på vad jag vill bli. Tänk så många yrken man inte vet om. Varje dag när jag lyssnar på radio tänker jag, åh så kul. Men min röst passar inte. Däremot skulle jag kunna sitta på ett kontor i NY och spela in Sims-röster, de kan ju vara både ljusa och mörka och väldigt mörka och fula. Bara sitta och prata hittepåspråk i olika tonarter.
Eller kanske disktrasedesigner. Det kan ju ingen nobba, diskkonst. Man kommer ju alltid undan med konst. Rita ett streck på en uppstoppad kanin - ah! Nytänkande! Konst!

Nej. Vad vet jag. Inte ett smack. På fredag ska jag till arbetsförmedlingen. Det känns underligt, men likväl ett måste.


Förresten. Drömde i natt att jag var Kate Moss assistent. Jag skulle hjälpa henne att beställa ett par specialbyxor för 5000 kr. Jag "funderade" också på att köpa såna, sa jag, i samma tonläge som om man pratat om att byta kuddöverdrag. Ska höra med arbetsförmedlingen vad de kan göra!

FAN FAN FAN HELVETE. Är hemma igen. Missade bussen. Helt otroligt. Jag missar ju aldrig bussen. Tar alltid på mig mer tid än jag behöver. Åååh blir så förbannad. Det var bara att cykla hem. Så nu sitter jag i bh alldeles svettig av frustration och uppförsbackarna.

Alla mina bästa vänner förutom en har flyttat. Tre till Uppsala. En till Norrköping. En till Spanien. HEJ HEJ TLL ER HOPPAS NI HAR DET BRA.


Här tänker jag woho grattis Elin till körkortet! Mina fina kompis som flyttat till Norrköping har nämligen lyckats med uppkörningen och allt!

Hallå en normal tjej.

Klev upp kl 8. Vägde fram och tillbaka - gå ut och gå eller lägga mig igen? Var så strong att jag tog mig ut. Cyklade till spåret. Nu ska jag åka till körskolan sen jobba. Känner mig som Blondinbella. Så där omänskligt hurtig. Ska visst servera affärsgubbar idag. Kan bli jättekul eller jättehemskt.

adjö

Våran katt är livsfarlig. När man går runt här hemma hoppar rätt som det är kattjäveln fram och attackerar benen. Nedan ser ni ett anfall mot syrran.

Jag lyssnar på jazzrocktrumpetmusik (ni vet skäggig svart gubbe med trumpet) och tänker på blodpudding. Eftersom jag har jobbat i flera dagar har jag inte ätit middag hemma. Så vi har skjutit upp blodpuddingen, som jag gärna vill ha, tills idag. Eftersom jag har planer på att flytta till England har jag gått och funderat på om blodpudding finns där. Och om det finns, hur ska jag fråga efter det i butikerna? Jag tänkte nåt sånt här: Hello, excuse me, do you have..blood pudding? (Och dem ba vaa) ..It's like a mix between meat and bread, made of blood.

Låter ju helt sinnes. Men kom inte fram till nåt bättre.

I alla fall. Kan inte vänta till middagen! Mamma kom hem! Kom hem laga mat! Mata dina fågelungar. Har inte varit så sugen på bacon och blodpudding förut.


Hejdå. Kommer väl någon slags utvärdering sen, hur det var att äta.

Idag lämnade kocken mig ensam på restaurangen i en hel timme. Jag vet inte om han har fått för sig att jag kan laga mat eller nåt. Stirrade mot dörren och hoppades innerligt att ingen skulle komma in. Att laga mat till mig själv är en sak, men att laga mat till andra, som dessutom betalat för maten, vill jag för bövelen slippa.

En kille kom och ville ha schnitzel. Jaha ja. Schnitzel. Kände mig helt handlingsförlamad. Visste ingenting.


Så ja ba öppnade frysen och aha, det här är schnitzel! Sen blev jag tveksam...kanske inte ändå..

Eller det här?!? Det här kanske är schnitzel?!

Eller kanske det här?!??!?!

Och det här är sallad eller? Eller assååh vadå?



Det hela löste sig. Jag började steka på nåt och kocken kom innan jag ställde till med nåt tokigt. Gjorde två ost och skinkmackor också. Jag hittade alla prylar och så va. Men mackorna såg ut som jag vet inte vad. Och hur svår är mackor att göra egentligen. Tur att de bara kostar 39 kr.

Börjat växa ut ett horn i pannan på mig. Egentligen är det någon slags monsterfinne. Den är helt otroligt storväxt. Gjorde till och med ont att ha moppehjälmen på sig. Önskar att man på något sätt kunde mäta finnar, så att ni verkligen kunde förstå hur stor den är.

Den är jättestor i alla fall, bara så ni vet!!!!1

Samma gamla gubbe som för några veckor sedan fick mig att köjas kom tillbaka till restaurangen idag. Han andas och pratar hest och som om hans hals vore fylld av slem. Han bär alltid en vit t-shirt som smiter åt över ölmagen och de synliga bröstvårtorna skvallrar om rejäla manboobs.
Oftast nöjer han sig med att beställa sin mat och sätta sig. Inte idag. Idag stod han kvar, andades, hostade, och berättade hur vacker jag är. Oh, så vacker jag är. Motvilligt tog jag emot hans VISA-kort, säkert fullt av bakterier.
Han frågade om jag var singel. "Heter du Anna?", frågade han. "Nej, Sofia". "Ja, du ser ut som en Sofia", svarade han. Jag ville gråta, kräkas och be honom att åka hem. Men stod där och fejklog som ett fån och välkomnade honom in i restaurangen.

Till maten köpte han en starköl. På väg hem ramlade han ur restaurangen. Sen stod en stubbe i vägen och han skrapade sönder hela knät. Rätt åt honom, tyckte jag.