Hahaha åh gud vilken naiv och ovetande ungdom jag är. Kollar på Dokument Inifrån, ett avsnitt om hur en massa stora kedjor utnyttjar ungdomar. Fick se ett litet klipp från McDonalds...på typ 80, eller tidigt 90-tal. Jag ba "VA?! Har McDonalds varit såå gammalt? Typ hundra år sen". Jag trodde liksom att McDonalds uppfanns när jag var liten, typ -98.

Ibland märker man hur liten värld man lever i. McDonalds har tydligen funnits sen 40-talet.

Idag är jag så sugen på att tatuera mig och bo i kollektiv. Låter som nån slags tonårsrevolt men jag har aldrig haft något behov av att revoltera. Det är bara en känsla jag har. Det skulle vara trevligt. Lyssna på cool musik och äta frukost med människor jag inte är släkt med. Spännande.

Om ni vill ha mig i ert kollektiv i framtiden mejla. (Obs! Inga hippies som drar hönan mot köksbänken och lever på bönor tack Obs!)

Jag vet inte så mycket om självmord och att vilja dö. Jag vill leva i allra största grad. Jag vill leva så in i helvete jävla mycket. Ibland vaknar man upp på morgonen och det är förjävla kallt men man måste kliva upp ändå. Då tänker man att fan, döda mig någon! Eller när datorn är jätteseg och den bara laddar och laddar och laddar. Då vill man banka huvudet i skärmen och bara slippa skiten. Men det är ju bara på låtsassjälvmordsbenägenhet. Det är ju bara sånt man säger i stundens raseri.
Trots mitt ovetande vill jag våga påstå att om man blir självmordsbenägen av en låttext i melodifestivalen så bör man inte se på tv alls. Kanske ska man då ta tag i sig själv och reda ut vad man egentligen har för problem. Att skylla på ett musikspektakel på svt är inget annat än löjligt. Alla som ser sig själv som offer får ännu en gyllene chans att klaga och lägga sina egna demoner på någon annans ansvar.

Syrran provar en gammal 80-talsjacka på second hand.
- Se ut som att du tycker att den är fin!
Så ser man alltså ut då.

Jag har tre nya muggar till min muggsamling! Här är min samling hittills.

Åh Loka! Vill så gärna se vad som försiggår.

Den här kombom, babyn och Robert Collin, ger mig dåliga vibrationer.

Hej en skitäcklig sak på gymmet är när tränaren efter ett lökigt pass säger "Också tar vi ett djuupt andetag och sträcker på armarna!". Åh gud. All syre i lokalen har andats in och ut ur studsande tanters munnar femtio gånger. Fan jag vill inte andas in den men om man inte andas har jag hört att man kan dö. Luften är tung, klibbig och varm. Det kanske inte ens är luft. Det är bara svett i form av ångor. Och nu är min hjärna full av svett. Nä, efter första gången lärde jag mig att låtsas andas in och bara sträcka på armarna.

Lyckades ignorera en semla och åt ett halvt julknäcke i stället. Fab.

En liten kort recension av artisterna.


1. Linda Sundblad
Så jävla tacky på nåt vis. Liksom Ebba & Didrik / Lilja 4-ever. Men går väl hem i östeuropa bland alla forntidshoror.

2. Simon Forsberg
TRÅKIGT. Känns som en översättning av en amerikansk faith & hope-sång om world trade center. Sånt som får mig att vilja kräkas!

3. Sara Lumholdt
Lite fånig koreografi. Kändes som ett bodyattackpass på gymmet. Har dåliga minnen från det. Alla bara sprang omkring, fram och tillbaka och jag hängde inte med. Hon hade snygg jacka däremot.

4. The Playtones
Skön schlagerrockabilly. Gillade kostymerna. Fast svårt för rosa skjortor. Alla band med ståbas får tummen upp av mig.

5. Shirley's Angels
MILF's, helt klart. Jag vet inget om dem men gruppen känns som ett kortvarigt projekt. Eller som att de parats ihop för att de ska fylla programmet med nåt, jag vet inte. Har inte mycket annat att säga om dem.

6. Sebastian.
Minns inte...jag, mamma och syrran pratade mode under hans låt. Det säger väl sitt kanske.

7. Sara Varga
Positivt överraskad. Fast ta bort skärpet på magen!

8. Eric Saade
Eric skulle vara mognare den här gången. Tycker väl inte att Popular är sjumilakliv mognare än Manboy direkt. Skulle kunna vara titeln på en låt i High School Musical. Men dansarna var ju fräscha som fan.

Fan skulle städa men somnade. Har en finne i pannan. Håret är flötigt. Ätit fem miljoner kalorier under ett dygn. Jag äter c-vitamin och dricker te men förkylningen blir bara värre. Mitt gymkort går snart ut. Maja har en transparent blå skjorta jag vill ha. Jag kommer inte ihåg när jag läste en bok senast och nu kan jag inte sova för att jag redan har sovit idag.

Får ju lite ångest nu. I snart tjugo år har jag trott att jag är vädur men så kommer man nu och påstår att jag är fiskarna. Jag är ett med väduren för fan. Fiskarna är ju ett uridiotiskt stjärntecken. Jag är väl en person, i singular, inte fiskarna. Det här är mitt största bekymmer för tillfället. Kan inte riktigt släppa det. Känns jobbigt i magen.

Känner mig exponerad men rolig i kväll.

Jag - Är det den visuella kommunikationen du ska läsa?
Elin - Nej. Seendets språk.
Jag - Men man ser ju jättemycket saker och det påverkar ju ens åsikter och så. Det är typ olika beroende på färger och sånt. Så, det är allt du behöver veta. Lovar. Sov nu

Jag är så snäll som hjälper mina vänner med läxorna!

Elin tror förresten att NÅN har ollat hennes kläder bara för att hon råkade glömma låsa dörren till tvättstugan. Inte för att det var nåt konstigt med dem eller så, och maskinen var stängd som hon lämnade den. Men ändå, man vet ju aldrig!

Jag löser korsord för lagomt smarta personer.

Gjorde stan med Majsan i natt. Tappade bort mitt bankomatkort, märkte jag i morse. Men mitt i det febrila letandet i väskan hittade jag min bästigaste ring jag fick av mamma i ett fack. Det finns inget ont som inte för nåt gott med sig.

Jag - Hej jag tappade bort mitt bankomatkort igår och vill spärra det
Swedbankkille - Okej när tappade du det?
Jag - I natt, nån gång
Swedbankkille - Okej var du på krogen eller?
Jag - ....ja. Men jag tappade det faktiskt i en taxi

Kände mig liksom lite sådär påhoppad. Som att han bar antog att bara för att jag ringer och spärrar kortet en söndagsmorgon så har jag varit full.....det var jag ju i och för sig men det kan ju inte han veta.



Här gick man glad i hågen i studenttåget för åtta månader sedan. Nu går man här kall, bakfull och arbetslös. Som det ska va med andra ord.

Syrran kom in i mitt rum och berättade att hon nyss pruttade på toaletten, två gånger! Också visade hon hur illa det luktade genom att hålla för näsan. Men jag skulle ha klart för mig att det är inte HON som pruttar, utan magen.

Sjukt mycket snö. Så jävla onödigt.

Thomas Olausson skrev ett skönt inlägg om att förvandla en vanlig sketen dag till en dramalektion. Man låter livet bli en film. Kanske ett känslofyllt drama. Kanske en läskig deckare. Eller kanske en svettig thriller. Idag åkte jag ferrari till jobbet, blev bombhotad och lurade mina fiender med två minuter. Det blev något av en thriller, det blir lätt så i mitt spännande liv.



Radioklockan ringer 06:00. Jag vaknar till tonerna av Marilyn Manson. Stormen jag somnade till natten innan har ännu inte lagt sig. Men balkongen jag befarade skulle blåsa bort sitter kvar, men endast i några träflisor.


Vid det här laget känner jag mina fiender. Just idag har jag en känsla av att de tänker döda mig. Eftersom jag vet att de vet att jag kliver upp 06:00 snoozar jag två minuter och räddar mitt liv. Det blir inte som de planerat. Jag vet inte hur många gånger snoozfunktionen har räddat mig.


Jag känner mig som en smutsig hora, så jag klär av mig strumpebanden och negligén och kliver motvilligt in i duschen. Kylan svider mot kroppen när jag stänger av det rykande vattnet och jag frågar mig själv varför jag utsätter mig för den här smärtan.



För att inte fienden ska känna igen mig sminkar jag mig. Puder och maskara gör underverk. Under tiden får jag personligt riktade nyheter om läget i Egypten. Man vädjar till mig att göra något åt situationen genast. Använd din makt, sa de. Men jag hade inte tid. Jag har mina egna demoner att slåss med.



Jag går ut på vår gård och kastar mig snabbt in i ferrarin som svänger förbi. Jag blir utknuffad ur bilen vid jobbet och för att över huvud taget komma in behöver jag skotta. En del snö kan jag knuffa åt sidan, men resten får inte plats någonstans och jag blir helt enkelt tvungen att äta upp den.



När jag kommer in larmar jag av och lägger märke till mörkret. Ett mystiskt mörker jag aldrig tidigare lagt märke till. Jag trycker på lysknappen också blir det ljust. Nästan som om det vore planerat. Jag undrar, är det här verkligen ren el?



"It's a mess!", utropade jag för mig själv när jag kom in i fikarummet. Har här pågått fest? Varför? Medans frågorna yrde i huvudet diskade jag och städade efter grisarna till arbetskamrater.



Dagen gick med svindlande hastighet och jag minns knappt vad jag varit med om. Jag känner mig yr halva dagen. En ärkefiende kan ha stoppat något i min oboy, men jag tror att det var svampsoppan som gjorde mig hög.



Jag åker mammas svarttaxi hem. På köksbordet ligger ett svart paket till mig. Det är helt klart en bomb. Vilken normal person skickar något i ett svart paket en torsdag? Blank i pannan sätter jag mig ner och andas. Jag tänker. WWJD, what would Jesus do, frågar jag mig. Jag gör som Jesus skulle ha gjort, kastar bomben på golvet och petar på den med en sop. Inget händer.



Jag öppnar paketet och där ligger en tröja jag köpt på tradera.



När jag kan andas ut igen spelar jag om miljonbelopp i poker mot någon som kallar sig min lillasyster. Mystiskt. Jag har sett henne tidigare men kan inte sätta fingret på var. Ännu en person påstår sig vara med i spelet. Han heter Per. Men det väljer jag att ta med en nypa salt. Stämningen i lokalen är tryckt och vi är alla tre som hungriga vargar, hungriga efter pengar och hemmapizza. Jag får royal flush och skänker alla miljoner till Karlskoga Dragspelsklubb.



Efter den stora förlusten får min så kallade syster fnatt på köksgolvet. Jag har gjort en del efterforskningar på google och jag kan nu med säker källa säga att den här varelsen är världens största parasit som lever under jord i Mordor.


Bild lånad från gardengnomefromhell.com

Jag är skyldig CSN (Cocaine Stealers in North) en stor summa pengar och funderade på det bästa sättet att betala tillbaka. Under pistolhot lämna över pengarna i en svart bag direkt till CSN-bossen. Eller enkelt föra över pengarna på deras konto.



Den här dagen har jag gått back med flera miljoner. Jag sväljer därför ångesten med en flaska skattefri hemkoka.



God natt

Värsta debatten om flick- och pojkkläder. Alltså barn, små barn som knappt bryr sig om vad de har på sig. Någon mamma har rasat över att storlekarna skiljer på pojkar och flickor. Också det där gamla med färger. Stereotyper och könsdiskriminering och allt sånt som passar in.
Kristina Hermansson (lindex presschef blabla)– Om det är en nättare passform för flickorna så är det en modefråga eftersom kunderna efterfrågar de här kläderna.

Det är ju föräldrar som vill ha modegrejer på ungarna. Som Charlotte i Sex and the city. Som Nathalie Schuterman i verkligheten. Barn är ju som hundar, en souvenir att ha med sig på stan. Kläder och varor finns ju för att de efterfrågas. Det är väl bara låta bli att köpa det man inte gillar. Klä din flicka i blått och din son i rosa. Lindex har till och med ett unisexsortiment. Alla borde vara nöjda och glada. Blir så trött på småbarnsföräldrar som gnäller.

För nån dag sedan var det utdelning av Citypriset och prisutdelaren Annette Kullenberg var ful(l) och kallade Rebecca & Fiona horor. Förstår henne. Skulle också vara pissed off om jag var född INNAN 40-talet, hade orange hår och dessutom var tvungen att ge pris till Sveriges hetaste tjugonåntingåringar. Oerhört provocerande.

Att bli klappad och kelad med i all ära, men att få ligga i en påse är svårslaget för våra katter. Deras högtid på veckan är när vi handlat mat och det liggar påsar på köksgolvet. Det är lite mörkt, lite trångt, lite spännande. Också luktar det lite av löken och bananerna. Livin' the dream.

Nästa månad fyller jag 20 och det med blandade känslor. Skräckblandad förtjusning. Det är ju löjligt att ens tänka på åldern som ett problem. Men det gör man ju lite och det är inte mitt fel. Kolla bara på Chloé Schuterman, modeveteran vid 11 års ålder. Hon trallar runt med väskor för 15.000 kr styck och min senaste väska kostade 20 kr tillsammans med en mugg och fyra böcker på second hand. Jag tycker att min väska är mycket finare än hennes, men det är själva principen.
De senaste veckorna har jag kollat på äldre människor och tänkt "Hah! Jag är inte ens tjugo än. Shit, jag ÄR ung, jättejätteung". Jag har gottat mig i andras mossighet. Möjligheterna är oändliga, tänker jag. Jag har inga måsten och förpliktelser. Inga barn eller huslån eller mögligt parkettgolv. Jag har inte ens något studielån "än". CSN har helt tvärt om gett mig studiestöd jag inte ens ska ha, för studier på en folkhögskola jag inte går på.
Men det finns ju begränsningar. Min fina vän Anna är klok och tänker utanför ramarna, ja hon tänker utanför hela altet ut över atlanten och tillbaka. Hon lugnar sin åldersnoja med att om hon vill bo i en lyxvåning i New York med en amerikanare så fine! Gört ba! Men app app app hold your horses lite va. Vi är fortfarande studenter/praktikantjävlar/arbetssökande så chilla lite. Blir ingen lyxvåning i New York här inte. Kanske kan hyra en, i en timme, max. Om vi är femton pers.
Hon säger också att om hon vill bli mjölkbonde med 200 kor så ja, kör på!
Men det kostar också jävligt mycket pengar(och dessutom, vem fan vill bli mjölkbonde? Det är väl ett utdöende släkte, som präster). Jag vet inte om det är någon skillnad på fjällko och mjölkko, men en fjällko kostar 4000 kr på blocket. Det blir 800.000 spänn för de kossorna.

Jag blir lite trött på det där möjligheterna-är-oändliga-tänket. Det gör ju bara att man får mer prestationsångest. Det är skönare att fatta läget och inse att man inte har råd, och svälja den tanken med en vinare man köpt själv(och inte genom någon kompis kompis).


Chloes väska, min väska. Min är ju jättekul. Twinings Breakfast Tea-väska. Jag älskar ju te. Den är unik. Jag är unik. Hennes skulle kunna vara köpt på vilken thaimarknad som helst.

CSN ger mig pengar jag inte vill ha. Eller vill och vill, pengar jag inte ska ha. De påstår att jag pluggar på Glokala Folkhögskolan i Malmö. Det hade vart fett men det är ju inte sant. Ringde och överklagade, sa att jag ska inte ha nå jäkla pengar. Ringde Glokala och frågade om jag var elev hos dem, det var jag inte. Så förstår inte, CSN kanske har för mycket pengar.
I alla fall så har jag ringt två gånger till CSN och nu ska jag vara avregistrerad och få återbalningskrav på de första 1050 kronorna. För nån dag sedan fick jag dock CSN-kortet.



Min kompis Elin som faktiskt är student tycker att detta är fusk. De som studerar krånglar för att över huvud taget få CSN-pengar. Jag får pengar utan att be om det, dessutom varken tvättar jag själv eller lagar någon mat eller har ansvar för tentor och tunga mögliga böcker. Livin' the dream.

Plockat undan julgranen idag. Tänkte att det var på tiden. Igår mindes jag inte ens om vi hade den kvar eller inte, den har blivit ett med inredningen. Gött med en plastgran som inte barrar, rätt osoft med allt jävla fucking glitter som lossnar däremot. Sen finns det väl olika sätt att plocka av glittret på, en lugn och mild metod eller en mer hektisk och aggressiv metod. Jag var väl mer av den hektiska varianten där ljus och glitter och ta-mig-fan-allt skulle av samtidigt.

När vi ändå är inne på inredning kan jag visa hur min och mina systrars toalettdörr ser ut.


Lite kass bild men ni ser ju. Honom glor jag på när jag bajsar. David Duchovny med en tekopp på snoppen. Den är så rätt men ooh så fel på samma gång. Jag tänker liksom på hur photoshooten gick till. "Hey, David, get naked and cover your penis with this tea cup sitting in the window! Yeah!". Lite mjukporr i vardagen.

Fotade syrran idag. Jag regisserade och ramlade runt i snön. Fastnade med foten i snön som Ronja Rövardotter och ropade på mamma. Kika här för större bilder!