Thomas Olausson skrev ett skönt inlägg om att förvandla en vanlig sketen dag till en dramalektion. Man låter livet bli en film. Kanske ett känslofyllt drama. Kanske en läskig deckare. Eller kanske en svettig thriller. Idag åkte jag ferrari till jobbet, blev bombhotad och lurade mina fiender med två minuter. Det blev något av en thriller, det blir lätt så i mitt spännande liv.



Radioklockan ringer 06:00. Jag vaknar till tonerna av Marilyn Manson. Stormen jag somnade till natten innan har ännu inte lagt sig. Men balkongen jag befarade skulle blåsa bort sitter kvar, men endast i några träflisor.


Vid det här laget känner jag mina fiender. Just idag har jag en känsla av att de tänker döda mig. Eftersom jag vet att de vet att jag kliver upp 06:00 snoozar jag två minuter och räddar mitt liv. Det blir inte som de planerat. Jag vet inte hur många gånger snoozfunktionen har räddat mig.


Jag känner mig som en smutsig hora, så jag klär av mig strumpebanden och negligén och kliver motvilligt in i duschen. Kylan svider mot kroppen när jag stänger av det rykande vattnet och jag frågar mig själv varför jag utsätter mig för den här smärtan.



För att inte fienden ska känna igen mig sminkar jag mig. Puder och maskara gör underverk. Under tiden får jag personligt riktade nyheter om läget i Egypten. Man vädjar till mig att göra något åt situationen genast. Använd din makt, sa de. Men jag hade inte tid. Jag har mina egna demoner att slåss med.



Jag går ut på vår gård och kastar mig snabbt in i ferrarin som svänger förbi. Jag blir utknuffad ur bilen vid jobbet och för att över huvud taget komma in behöver jag skotta. En del snö kan jag knuffa åt sidan, men resten får inte plats någonstans och jag blir helt enkelt tvungen att äta upp den.



När jag kommer in larmar jag av och lägger märke till mörkret. Ett mystiskt mörker jag aldrig tidigare lagt märke till. Jag trycker på lysknappen också blir det ljust. Nästan som om det vore planerat. Jag undrar, är det här verkligen ren el?



"It's a mess!", utropade jag för mig själv när jag kom in i fikarummet. Har här pågått fest? Varför? Medans frågorna yrde i huvudet diskade jag och städade efter grisarna till arbetskamrater.



Dagen gick med svindlande hastighet och jag minns knappt vad jag varit med om. Jag känner mig yr halva dagen. En ärkefiende kan ha stoppat något i min oboy, men jag tror att det var svampsoppan som gjorde mig hög.



Jag åker mammas svarttaxi hem. På köksbordet ligger ett svart paket till mig. Det är helt klart en bomb. Vilken normal person skickar något i ett svart paket en torsdag? Blank i pannan sätter jag mig ner och andas. Jag tänker. WWJD, what would Jesus do, frågar jag mig. Jag gör som Jesus skulle ha gjort, kastar bomben på golvet och petar på den med en sop. Inget händer.



Jag öppnar paketet och där ligger en tröja jag köpt på tradera.



När jag kan andas ut igen spelar jag om miljonbelopp i poker mot någon som kallar sig min lillasyster. Mystiskt. Jag har sett henne tidigare men kan inte sätta fingret på var. Ännu en person påstår sig vara med i spelet. Han heter Per. Men det väljer jag att ta med en nypa salt. Stämningen i lokalen är tryckt och vi är alla tre som hungriga vargar, hungriga efter pengar och hemmapizza. Jag får royal flush och skänker alla miljoner till Karlskoga Dragspelsklubb.



Efter den stora förlusten får min så kallade syster fnatt på köksgolvet. Jag har gjort en del efterforskningar på google och jag kan nu med säker källa säga att den här varelsen är världens största parasit som lever under jord i Mordor.


Bild lånad från gardengnomefromhell.com

Jag är skyldig CSN (Cocaine Stealers in North) en stor summa pengar och funderade på det bästa sättet att betala tillbaka. Under pistolhot lämna över pengarna i en svart bag direkt till CSN-bossen. Eller enkelt föra över pengarna på deras konto.



Den här dagen har jag gått back med flera miljoner. Jag sväljer därför ångesten med en flaska skattefri hemkoka.



God natt